1 år sen....

finns dagar som man aldrig glömmer, eller som är svårare att glömma.

Som för ett år sen då jag minns att jag titta på den lilla lilla grynet i min famn och fråga mig "varför?"
Li hade fått diagnosen cancer... minns de va kallt och massor med snö.
Stormen kom på natten, Tina sov hos mig. Tyckte inte att hon skulle vara ensam. Tog första bästa båt över till sverige, trött som bara den efter en sömnlös natt oxå.
Kändes som det tog evigheter med bussen upp till sthlm. Vi visste inte vad vi skulle säga så vi satt tysta nästan hela vägen upp.
Det va en hård tuff tid. Grät i princip varje dag. Mådde dåligt av att se min syster såå ledsen och lilla Li så sjuk.

Men långsamt blev hon bättre även om det kändes som att mörkret i tunneln aldrig skulle ta slut. Idag mår hjärtegrynet bra, bara väntar på den dagen som hon får ta bort den där grejen på hennes bröst och inga läkarbesök angående det.
Det är bra med kontroller, för dem visar att hon är stark och inte har återfall.

Idag är Li en glad och rolig tjej som går nästan springer fram och härmar eller försöker iaf typ allt du säger :)

Älskar henne och min syster! Saknar er oxå även om jag inte säger det så ofta!
Även resten av min familj!